Den som följt mig på sociala medier och i mina bloggar vet att jag är mycket öppen med att jag är en transsexuell lesbisk kvinna. Jag använder ju till och med mitt eget namn så gott som överallt. En del har påpekat att jag kanske är alltför öppen. Men det har sina randiga skäl och rutiga orsaker.

En anledning är att jag vill dra mitt lilla strå till stacken för att göra folk medvetna om att vi transsexuella  finns mitt bland alla andra. Ett av många könsuttryck. Det medvetandet har ökat betydligt på senare år. Mycket tack vare kvinnor som Saga Becker, Alexa Lundberg, Laverne Cox och andra. Vi har dem att tacka för mycket.

Ett annat skäl är att jag tycker om att skriva och att hänga på olika sociala nätverkssiter. Och eftersom en stor del av min identitet är att jag är både lesbisk, HBTQ-aktivist och transkvinna finner jag ingen anledning att dölja eller tona ned det. Det vore att förneka mig själv. Så mitt val är att mer eller mindre avstå från internet, ljuga om mig själv eller vara helt öppen. För mig var valet enkelt. Men jag vill inte på något sätt nedvärdera de som av olika anledningar valt att inte vara så öppna, vad anledningarna än kan vara. Hoppas bara att jag och andra kan vara en uppmuntran och ett stöd.

Jag får ibland höra att jag är modig. Att jag är så öppen har inte med mod att göra. Det är mer något som jag känner att jag vill göra, något jag måste göra. Jag är ju också i den lyckliga situationen att inte behöva ta hänsyn till familjen, släkten eller jobbet.  Att jag skulle vara modig har jag bloggat om tidigare här.

Att jag är så öppen gör att jag kan var fri att vara mig själv fullt ut. Jag behöver inte vara orolig för att bli ”outad”.

Och naturligtvis finns det mycket i mitt liv som jag inte skriver om på på nätet. Främst personliga saker som ibland är ointressanta, ibland är för personliga och ibland för att andra inblandade inte vill synas på nätet.

Lämna mer än gärna kommentarer och synpunkter både på det här inlägget och på att vara öppen.