Det gäller framför allt de abrahamitiska religionerna, judendom, kristendom och islam för att ta dem i kronologisk ordning. De har tillsammans tagit livet av miljontals människor och förtryckt och förföljt många fler miljoner. En del andra organiserade religioner har förvisso inte legat långt efter, men de abrahamitiska intar en särställning. Dels på grund av sin storlek men framför allt genom det lidande de åsamkat mänskligheten som helhet.
Men, säger en del företrädare för dessa religioner, se på den eller den texten i vår heliga skrift eller den eller den utmärkta företrädaren för vår religion. Det är exempel på hur kärleksfull och tolerant vår religion egentligen är. Och visst kan man hitta delar i texterna som är positiva. Medkännande, goda och kärleksfulla representanter för dessa religioner kan man också hitta genom historien. Men det totala avtryck de lämnat i historien är dock förtryck, förföljelse och våld.
Så, undrar du, är jag ateist? Nej det kan jag inte påstå. Jag tror att det finns någon intelligens som vi ännu inte förstår, men ibland kan ana. För min del har jag valt att se denna intelligens som en gudinna. En kombination av de historiska gudinnor som på olika sätt känns som ”mina”. Hathor, Isis, Aphrodite, Fröja, Ishtar för att nämna några.
Jag kan inte påstå att jag ”tror” på denna min konstruktion av den intelligens vi ännu inte förstår. Men som en konkretisering fungerar den för mig. Jag skickar då och då en tacksamhetens tanke till denna min gudinna. Och innan jag somnar tackar jag henne för den dag som varit. Varje morgon hälsar jag henne.
Ibland i det hypnagogiska tillstånd som kan inträffa vid insomnandet har jag till och med tyckt mig ha en direkt kommunikation och dialog med henne.
Jag förvägrar ingen människa att tro eller inte tro på det hen väljer. Det är resandes ensak. Men den som förnekar andras rätt att tänk fritt, eller till och med förföljer oliktänkande tar jag avstånd från och bekämpar så gott jag kan.