Demonstrationer, kärlek, flower power och mista oskulden

Jag var 18 år och flyttade med mina föräldrar till Stockholm från Göteborg. Tio år tidigare hade flytten gått åt andra hållet sedan pappa fått jobb som ombudsman på HTF i Göteborg. Största delen av den närmaste släkten fanns sedan länge i Stockholm och flera av mina vänner från Göteborg hade också flyttat dit. Eftersom jag varken hade jobb, studier eller bostad i Göteborg tvekade jag inte att följa med till Stockholm.

Vi flyttade in i en fyra i ett nybyggt hus i Örby den första juli.Men innan dess hade jag och min bror i en vecka bott hos vår morbror och moster vid Sockenplan i huset morfar byggt på trettiotalet.

Den första natten i den nya lägenheten blev minnesvärd. Det började med att när jag var på väg att somna en stor spindel ramlade ned i ansiktet på mig. Vanligtvis tycker jag inte spindlar är särskilt läskiga. Men att plötsligt få en riktigt stor en i ansiktet är okul. Nåväl, jag somnade snart sedan jag kastat ut djuret genom vädringsfönstret som stod på glänt i värmen. Numera ser jag bättre än någonsin efter en starroperation, men då var jag fortfarande väldigt närsynt. Jag vaknade och såg en vitskimrande skepnad stå lutad över mig. Förskräckt skrek jag till och slog efter skepnaden. Lyckligtvis missade jag. Det var mamma i vitt nylonnattlinne som skulle stänga vädringsfönstret som stod och skallrade. Lägenheten låg på andra våningen och alldeles utanför fanns en gatlykta med kvicksilverljus. Det var det som gjorde att jag såg ett spöke som stod i begrepp att angripa mig. Jag såg ju en vit vålnad, inte min mamma.

Den fjärde juli, USAs nationaldag var det en stor demonstration på Gärdet anordnad av FNL-grupperna. Via buss och T-bana tog jag mig till Slussen där jag bytte till spårvagn, jo de fanns flera spårvagnslinjer på den tiden mina barn. Numret har jag glömt men den gick till Gärdet. Jag såg en snygg tjej i min egen ålder och satte mig snett bakom henne. Alltför blyg att närma mig henne satt jag bara och fantiserade. Hon gick också av vid Gärdet och nu tog jag mod till mig och frågade om hon visste var Hakberget låg. Det var där demonstrationen skulle äga rum, ganska nära USAs ambassad. Det visade sig att hon också skulle dit så vi följdes åt.

Vi småpratade på vägen som var alltför kort. Jag visste inte hur jag skulle få det att bli mer än ett kort samtal innan vi kom fram till demon. Vi hade inte ens presenterat oss. Men när vi kom fram stötte vi på min kusin och hans fästmö. Efter att ha hälsat på mig, på den tiden var kramar inte så vanliga, frågade han vem jag var där med. På så sätt fick jag reda på att hon hette Kristina. Vad vi sedan pratade om har jag glömt men så småningom var demonstrationen över. Min kusin, som hade bil, erbjöd sig då att köra hem Kristina som bodde i Farsta.

Vid det laget hade vi bytt telefonnummer och lovat höras av. När vi på färden på på väg till Farsta passerade Söderstadion kysstes vi plötsligt. Jag vet än idag inte vem som tog initiativet. Men kommer ihåg att jag ”diskret” petade ut mitt tuggummi genom sidorutan. Kyssandet fortsatte, mer eller mindre oavbrutet, tills vi var framme hos henne. Varpå min kusin körde mig hem till Örby.

Jag ringde nästa dag men blev först litet besviken. Jag föreslog att vi skulle ses men hon sa att hon måste stanna hemma och tvätta håret. Jag kunde inte fatta att det skulle ta hela kvällen. Men blev genast mer förhoppningsfull när hon föreslog att vi skulle träffas på lördagen. Och det gjorde vi. Det var början på ett långt förhållande där vi fick två döttrar.

Vilket osökt för mig in på ämnet oskuld. Innan jag träffade Kristina var det närmsta jag kommit riktig sex att kyssas och ”torrknulla” med kläderna på. När Kristina och jag varit tillsammans någon vecka var vi ensamma i lägenheten i Örby. Grovhånglandet övergick snart i avklädning och det, för min del, första samlaget. Det blev, minst sagt, misslyckat. Det tog inte många sekunder innan jag kom. Jag insåg ju att det var ett fiasko, men hon försäkrade att det inte gjorde något och att det säkert skulle gå bättre nästa gång. Innan vi kunde påbörja denna nästa gång knackade mamma på dörren och frågade om vi vile ha kaffe.

Det dröjde ett tag innan vi fick chansen igen. Och innan dess hade jag varit tillbaks i Göteborg för att hälsa på mina anarkistkompisar. Jag bodde då hos en vän i Gatenhielmska reservatet. Han hade några verkligt bra böcker om sex. Och inte minst en flickvän som gav mig en massa tips. Tack Boukja. Så när jag var tillbaks i Stockholm och vi hade sex för andra gången var jag fullproppad med kunskap. Det hela avlöpte till bådas tillfredsställelse. Även om Kristina inte kom den gången. Det gjorde hon dock nästa gång.

Min mamma var väldigt bra på att sy kläder. Bland annat hade hon sytt en rysskjorta (ni vet, en sån som har hög krage som knäpps vid sidan) med stora blå blommor på grön botten. Den hade jag på mig en dag då jag och Kristina träffades för en promenad på Söder. Till den hade jag också en svart barett som mamma virkat. Någonstans på vägen plundrade vi någon av stadens planteringar på en hel del rosor. En bakom varje öra hade vi båda och jag hade dessutom fem instuckna mellan maskorna i baretten. Det var ju Flower Power tider även om jag som anarkist tyckte hippies var litet för tama och gulliga gillade jag blommorna och en hel del annat i hippierörelsen.

Vår väg tog oss upp på Fjällgatan där Kristina ville visa mig utsikten över Nordens Venedig. Medan vi stod där körde en buss upp och ut ur den vällde en hoper turister på sightseeing. De hade kameror i högsta hugg och till en början var de vända mot utsikten över Strömmen. Men när de fick syn på mig i min blomsterprakt vände sig samtliga och började fota mig. En livs levande hippie i Sverige! De trodde nog att såna bara fanns i Kalifornien.

Mycket mer hände naturligtvis i Stockholm den sommaren. Men det jag minns bäst, förutom att vara nyförälskad, är demonstrationerna mot USAs krig i Indokina. De återkom nästan varje vecka även om de inte var så stora som fjärde juli. Jag var aktiv både i FNL-rörelsen och i anarkistgrupper, delade ut flygblad och sålde tidningar. Och att vädret var underbart HELA sommaren.

Även om 67 var The Summer of Love var, i mina ögon, 68 mycket viktigare på många sätt. Men till det får jag återkomma.

Till slut några ord till dem som inte följt mig så noga här eller på sociala medier. Jag är en transkvinna. Viket jag inte hade insett 67. Kanske tur det, då kanske jag inte fått två underbara döttrar.