Jag får då och då höra att jag är modig. Senast då jag helt skamlöst fiskade komplimanger på Facebook.

Jag antar att det beror på att jag är helt öppen med vem jag är. En transsexuell lesbisk kvinna med förkärlek för BDSM. För mig känns det helt naturligt att vara öppen med det. Allt annat skulle kännas som självförnekelse.

Min definition av mod är att göra något man är rädd för att göra, eller något som kan vara farligt på olika sätt. Och eftersom jag inte är rädd eller ser någon större fara med att vara öppen är jag följaktligen inte heller modig. Jag bara är. Är den jag är och kan inte vara annat.

Andra i min situation kan vara rädda eller känna att det skulle innebära en personlig fara att vara öppen. Jag har full förståelse för det och respekterar deras beslut att inte vara så öppna. Det kan vara problem med familj, känslighet med att vara öppen på jobbet. Att bo på orter eller i miljöer där man riskerar förföljelse. Jag inser att jag har tur som inte behöver ta hänsyn till det och är tacksam för det.

Bilden ovan är från en filminspelning där jag spelar  en neddrogad sexarbetare.

En del andra kommentarer jag fick vid mitt komplimangfiske var: vacker, stilig, stark, glamorös, rolig, kunnig med flera. De tar jag emot med tacksamhet och skall göra mitt bästa att leva upp till.