På så många sätt var 2016 ett riktigt skitår. I världen, i Sverige och på ett personligt plan. Men det fanns också guldkanter som inger hopp om att 2017 blir bättre. Peppar, peppar!

I världen har vi haft kriget och brotten mot mänskligheten i Syrien med omnejd. Fega terrorattacker har drabbar civila. I USA valdes den reaktionära virrpannan Trump till president. För att nämna några exempel på jävligheter.

I Sverige har vi ett allt större gap mellan de som har mycket mer än det de behöver och de som lever på eller under fattigdomsgränsen. Andelen fattigpensionärer blir allt större. I sin rädsla för fascisterna i SD blir politikerna allt mer främlingsfientliga, Nassarna demonstrerade öppet på våra gator. Näthatet och rassarnas våld ökade.

På det personliga planet har det inte heller varit så muntert. Pensionen är ganska usel minst sagt. Hälsan har det varit litet si och så med. Och jag är fortfarande singel. Inte ens en flört eller ett one night stand. 🙂

Men över till guldkanterna.

På den internationella arenan ser jag inga tecken på att det blir bättre. Hoppet står till att andra lyckas hålla Trump i shack. Eller, ännu hellre, att han ställs inför riksrätt och avsätts. Motgångarna för IS gör förhoppningsvis att terroristattackerna minskar eller upphör. Vad gäller övriga jävligheter kan jag bara hoppas.

I Sverige ser jag mer hopp. Motståndet mot nassar, rasister och näthatare är starkt och blir alltmer synligt. Både på nätet och IRL. De sociala orättvisorna uppmärksammas allt mer. Liksom maktmissbruk och korruption.

På det personliga planet är guldkanten stor, trots ovanstående. Första februari checkade jag in på Karolinska och fick min könsbekräftande operation. Är nu stolt innehavare av en sprillans ny fitta! Vid den andra operationen,där det sista fixades, fick jag också bröstimplantat eftersom mina egna var väldigt små trots flera år med hormoner. Andra guldkanter var RFSLs kongress i Malmö och Pridekonferensen i Halmstad. Att vara inbjuden till Dala Pride i Falun var en stor ära. Högdalen Pride var verkligt lyckat. Premiär på två långfilmer jag var med i och en kortfilm om mig stärkte självförtroendet. Liksom de fantastiska bilder Genusfotografen tog av mig. Förutom att de kan ses på Wikimedia var de också utställda på Livrustkammaren.I de värsta ekonomiska kriserna fick jag hjälp av underbara vänner och också av människor jag knappt känner. Så på det hela taget så måste jag nog säga att för mig själv överväger det positiva.

Och jag ser fram mot 2017 med hopp och tillförsikt att det skall bli ett år som jag om ett år ser tillbaks på med glädje.