Homofober och andra typer hänvisar ofta till vad de kallar homolobbyn. Naturligtvis har de fel. Det existerar ingen HBTQ-agenda eller lobby. Vi är en salig blandning av personligheter, åsikter och idéer.

Men för cirka femton år sedan, vid en promenad på Söder med en närstående, dök en tanke upp. Hon undrade om HBTQ-personer är överrepresenterade inom områden som musik och underhållning. Jag hade inget svar på hennes undran. Men den fick mig att tänka till.

Att komma ut innebär ju att bryta mot normen. Det må vara som flata, bög trans eller …

Har man tagit det steget är det antagligen lättare att bejaka andra sidor hos en själv. Det kan vara att skriva, måla, fotografera, teater och annat skapande. Inom de områden man är aktiv är det nog också lättare att bryta mot de normer som gäller där. Och därmed inte bara vara skapande utan också nyskapande.

Vad tror du, käre läsare. Ligger det något i dessa mina funderingar? Eller är det kanske tvärtom. Att kreativa människor har lättare att bejaka att de tillhör HBTQ-gänget?