Peppar, peppar

Peppar, peppar

Nu börjar det ordna sig.

Den här hösten har varit en av de jobbigaste jag varit med om. Trettonde oktober dog mamma. Hon bodde på ett äldreboende sedan försommaren 2014. Det sista halvåret var hon kraftigt dement och kände oftast inte igen oss som var närmast. Den sista dagen drack hon kaffe och fick nybakad kaka med de andra i sällskapsrummet. Nöjd, glad och trött gick hon och lade sig för en tupplur hon aldrig vaknade från. Mamma blev 96 år.

Något annat som gjort hösten jobbig är något jag har mig själv att skylla. Jag slarvar ofta med räkningar (skall definitivt bättra mig på den punkten) vilket ledde till att jag var tvungen att betala cirka femtusen för att inte få elen avstängd. Sedan oktober har jag levt under existensminimum.

Men nu skymtar ljuset i änden av tunneln. Det inte bara skymtar, ljuset strömmar in och snart kliver jag ut ur tunneln.

I veckan fick jag besked om att jag är inbokad för min könskorrigeringsoperation 29:e januari. Det har tagit ohemult lång tid med en hel del otur och missförstånd. Jag kommer definitivt att blogga en hel del om det här. 🙂

18/12 trillar månadspengen in på kontot, och mer är på ingång. Nej, jag skall inte ge mig ut på en stor shoppingspree. Skall hålla hårt i plånboken. Kanske blir det en resa till Berlin framåt våren. Då är jag förhoppningsvis läkt efter operationen och kan vandra i vårsolen unter den Linden.:)

Har också haft tandproblem under hösten. Men på tisdag skall jag till min underbara tandläkare Eva.

Sammantaget hoppas jag slutet på det här året och nästa år blir toppen.

Stor kram och tack till alla som hjälpt mig genom den här hösten. Ingen nämnd och ingen glömd. Ni vet vilka ni är.