Efter en del strul för något år sedan försvann de flesta inläggen i den här bloggen. Men i går hittade jag en backup som i alla fall innehöll en del tidigare inlägg. Jag har nu återställt den på en domän jag inte använder. De inlägg som fins där är:

• Jag älskar katter. En massa bilder på katter
• Marsvin är söta. Mer bilder
• Hormoner och orgasmer. Hur hormoner påverkat mig.
• Nu är jag officiellt en kvinna. Om när jag fick nytt personnummer och namn.
• Våld och trakasserier mot HBTQ-personer.

Du hittar dem här.

Länkarna på den sidan fungerar inte. Klickar du på dem kommer du tillbaks till den här bloggen. Alla blogginläggen är på samma sida, det är bara att skrolla.

<3 Caisa

Det gäller framför allt de abrahamitiska religionerna, judendom, kristendom och islam för att ta dem i kronologisk ordning. De har tillsammans tagit livet av miljontals människor och förtryckt och förföljt många fler miljoner. En del andra organiserade religioner har förvisso inte legat långt efter, men de abrahamitiska intar en särställning. Dels på grund av sin storlek men framför allt genom det lidande de åsamkat mänskligheten som helhet.

Om en vecka, 1/2 skall jag få min efterlängtade mutta!

Det har varit en lång väntan fylld av missförstånd och uppskjutna operationer. På söndag eftermiddag beger jag mig till Karolinska och dagen efter är det dags för operationen. Om allt flyter på som planerat får jag sedan åka hem på fredagen.

Om jag är nervös? Naturligtvis är jag det. Det är ju en omfattande operation. Men jag ser verkligen fram mot resultatet. Äntligen kommer jag att ha en fitta. Och har jag tur träffar jag en kvinna som, liksom jag är flata.

Just nu ser framtiden mycket ljus ut. 🙂

Jag skall inte ut på något stort galej i kväll. Det slog mig att läget är det samma för fler. Så jag skapade helt sonika ett chattrum. Det är bara att hoppa in och ”tjöta” 🙂 Klicka bara på den här länken så är du där på ett kick. Välkommen!

Det operativsystem jag använder till 99% på mina datorer här hemma är Linux.  Och den Linuxdistribution jag använt de senaste femton tjugo åren är Open Suse. I fredags skulle jag uppdatera till den senaste releasen. Det sket sig fullständigt! Mycket av texterna var på ryska i stället för svenska! Jag  tror iaf det var ryska, jag är inte så bra på att läsa det kyrilliska alfabetet. Frustrerad stängde jag ned datorn. Lyckligtvis hade jag varit förståndig nog att installera på min minsta laptop, den som jag använder minst.

I går morse gjorde jag ett nytt försök med samma ryska resultat hur jag än mixtrade med inställningar och konfigurationer. Det var dags att överge Suse för någon annan distribution. Jag laddade hem och brände  DVD-skivor för både Kubuntu och Linux Mint. Det gick galant att installera, men det var inte riktigt vad jag ville ha.

Det var då jag gick tillbaks till rötterna. Den Linuxdistro jag använde mest på nittiotalet och en bit in på et här seklet var Red Hat. Jag har genom åren kollat den, men har hållit mig till Suse. Nåväl, varför inte ge Red Hat en ny chans? Numera heter den fria varianten Fedora. Red Hat är för företag och liknande som villa ha support mm. Så i går kväll plockade jag hem senaste Fedora , brände den på en DVD och installerade. Det är en live-DVD, det vill säga bootar du från den så får du en Fedora att leka med utan att den ändrar något på hårddisken.  Jag behövde inte ngn lång stund för att bestämma mig för att installera Fedora.

Det tog längre tid än jag är van vid då jag installerat andra Linuxdistros. När installationen var färdig var jag det också. Stängde datorn utan att konfigurera   den eller installera program  jag ville ha och som inte installerades per default.

I morse startade jag så min HP Pavillion för att testa Fedora på riktigt. Det verkade lovande. Jag fixade en el inställningar så datorn ser ut som jag vill ha den.Installerade så en del program jag absolut vill ha, till exempel Chrome och Thunderbird.

Jag skriver det här på den datorn och är hittills helt nöjd med den. Men det dröjer nog ett tag innan jag er mig på min andra laptop so är den jag använder till vardags,

Nu börjar det ordna sig.

Den här hösten har varit en av de jobbigaste jag varit med om. Trettonde oktober dog mamma. Hon bodde på ett äldreboende sedan försommaren 2014. Det sista halvåret var hon kraftigt dement och kände oftast inte igen oss som var närmast. Den sista dagen drack hon kaffe och fick nybakad kaka med de andra i sällskapsrummet. Nöjd, glad och trött gick hon och lade sig för en tupplur hon aldrig vaknade från. Mamma blev 96 år.

Något annat som gjort hösten jobbig är något jag har mig själv att skylla. Jag slarvar ofta med räkningar (skall definitivt bättra mig på den punkten) vilket ledde till att jag var tvungen att betala cirka femtusen för att inte få elen avstängd. Sedan oktober har jag levt under existensminimum.

Men nu skymtar ljuset i änden av tunneln. Det inte bara skymtar, ljuset strömmar in och snart kliver jag ut ur tunneln.

I veckan fick jag besked om att jag är inbokad för min könskorrigeringsoperation 29:e januari. Det har tagit ohemult lång tid med en hel del otur och missförstånd. Jag kommer definitivt att blogga en hel del om det här. 🙂

18/12 trillar månadspengen in på kontot, och mer är på ingång. Nej, jag skall inte ge mig ut på en stor shoppingspree. Skall hålla hårt i plånboken. Kanske blir det en resa till Berlin framåt våren. Då är jag förhoppningsvis läkt efter operationen och kan vandra i vårsolen unter den Linden.:)

Har också haft tandproblem under hösten. Men på tisdag skall jag till min underbara tandläkare Eva.

Sammantaget hoppas jag slutet på det här året och nästa år blir toppen.

Stor kram och tack till alla som hjälpt mig genom den här hösten. Ingen nämnd och ingen glömd. Ni vet vilka ni är.

Igår fick jag ett samtal från Karolinska sjukhuset. Jag har nu fått en tid för min könskorrigeringsoperation! Den tjugoåttonde januari är det dags.

Det har tagit ovanligt lång tid. Jag var första gången inbokad för operation i maj 2010. Den blev inställd eftersom jag inte hade slutat röka. Nästa var planerad till november samma år. Två dagar innan jag skulle infinna mig på KS åkte jag på en elak influensa. Naturligtvis blev det åter inställt.

Efter många turer hit och dit är det nu äntligen dags! Jag är ganska rädd och nervös för själva operationen. Men längtar verkligen efter slutresultatet. Om man räknar med läkning med mera kommer jag alltså att ha en fitta till våren.

Tack alla ni som hjälpt och stöttat mig den här tiden!

I november dog min mamma. Hon blev 96 år och bodde sedan ett drygt år på ett äldreboende. 13/10 drack hon eftermiddagskaffe med hembakat kaffebröd i sällskapsrummet. Enligt personalen var hon glad och nöjd men trött och gick in på sitt rum för en tupplur. Hon vaknade aldrig igen. Trots allt ett bra sätt att gå bort. Jag sörjer och saknar henne, men tröstar mig med att slutet blev som det blev och att hon blev nästan hundra år. Det fattades ju bara fyra år.

Dessutom har hösten varit katastrofal ekonomiskt. På grund av mitt eget slarv var jag tvungen att betala nästan femtusen för att inte få elen avstängd. Efter det och hyran var det inte mycket kvar av pensionen. Lyckligtvis fick jag låna så jag klarade mig. Tack till er som ställde upp! Ni vet vilka ni är. Kram! Efter att ha betalat tillbaks det mesta av de lånen är det minst sagt knapert fram till 18/12 då nästa månadspeng trillar in på kontot. Och i fortsättningen skall den här damen hålla järnkoll på elräkningarna.  🙂

Jag har välgrundade förhoppningar att allt kommer att bli bättre från och med nu.

Jag avslutar det här med en bild på mamma. min lillebror och mig. Den är tagen i början av femtiotalet i trädgården till det hus min morfar byggde vid Sockenplan

Det är något alla människor kan råka ut för.  Nej jag avser inte den PMS som associeras med menstruation. Även om den jag här talar om ibland är månatlig.

Det jag avser är PostMonetärtSyndrom. Något som kan uppstå då konton och portmonnä är mer eller mindre tomma. Symptomen varierar från individ till individ. I mitt fall blir det ofta en oro över att få det som ändå finns att räcka till livets nödtorft. Att under de omständigheterna hitta på roligheter som klubbar, krogen, fester och annat är bara att glömma.

I skrivande stund lider jag av akut PMS. Vanligtvis infinner den sig någon dag eller två innan månadspengen trillar in på kontot. Men den här månaden har blivit katastrofal. Ja, det är mitt eget fel, jag vet. Nästan hela månadspengen som kom 19/10 gick åt till hyra och akuta räkningar. Följden blev att jag behövde låna av vänner för att klara månaden. 19/11 betalade jag tillbaks det mesta av de lånen. Så nu sitter jag här med 390 spänn kvar att klara mig på till 18/12 . 🙁

Frustrerande är att jag inom kort får 53 000, jag vet bara inte om det blir i morgon eller om kanske två veckor.

På onsdag får det bli till att åka ända ut till Gustavsberg för att hämta en matkasse vid kyrkan där.